Hazrati Anas ibni Molik (raz) mefarmoyad, ki: «Rasululloh (s) irshod farmudand: “Har goh kase vaqti berun omadan az manzil in duoro bikhonad, dar on vaqt ba u gufta meshavad, yane farishtaho meguyand: «Korhoi tu durust karda shudand va az har badi muhofizat karda shudi». SHayton nomurodu nokom shuda az u dur meshavad»[1]. Duo in ast:
Bismillohi-r-Rahmoni-r-Rahim
Bismillohi tavakkaltu alallohi, lo havla va lo quvvata illo billoh.
Tarjuma: Man bo nomi Alloh berun meravam, bar Alloh tavakkal mekunam. Hosil kardani har khayr, yo najot az har badi faqat bo amri Alloh mumkin ast.
Va dar rivoyate chunin omadaast: «Dar on vaqt (bad az khondani in duo) ba u gufta meshavad: «Komilan rohnamoi karda shudi. Korhoi tu durust karda shudand va tu muhofizat karda shudi». Pas shaytonho az u dur meshavand. SHaytoni digare ba on shaytoni qabli meguyad: «Tu chi tavr metavoni bar chunin shakhse golib shavi, ki rohnamoi karda shudaast? Korhoi u durust karda shudaand va u muhofizat karda shudaast».[2]
[1] In hadisro Imom Tirmizi rivoyat kardaast.
[2] «Al-ahodisu-l-muntakhab».